idag när jag i vanlig ordning satt och skalade min satsumas som en elefantpenis

kom jag att tänka på vad som la grunden till detta extremt utvecklingsstörda beteende. ni förstår, när jag var liten levde jag i tron att man fick en önskan uppfylld om man lyckades skala en hel satsumas utan att skalet delade sig, och då utvecklade jag denna oslagbara teknik som sedan har hållt sig kvar automatiskt. och jag kom nu att tänka på, vad skulle jag önska mig egentligen? jag kom bara fram till ett självklart svar på den frågan: tid.

detta var också det enda svar jag kom fram till. förutom tak över huvudet och mat på bordet och andra självklara saker som folk troligtvis tycker det är jobbigt att leva utan så har jag en underbar familj, världens gulligaste vovve och vänner som bryr sig om mig, studier och extrajobb som jag gillar, och jag har en hum om vad jag vill göra med mitt liv. jag kan helt ärligt inte komma på något mer jag skulle kunna önska mig. småsaker finns ju alltid, som en miljontrisslott, en ö i karibiska havet, vingar, johnny depp osv. men inget som spelar någon roll egentligen. det enda jag verkligen önskar mig är mer tid, för den lilla jag har tycks uppenbarligen inte räcka till för fem öre. så satsumasguden, om du finns, hör mig och vill uppfylla en önskan (du är skyldig mig bra många vid dethär laget), så ge mig ett evigt liv där varje dygn har minst 25 timmar. amen